Jag känner mig hemlös i min egen dator för jag hittar inget i den längre. Min dator har blivit städad eller vad det nu heter för att den var så seg och långsam sa min man. Så kunde man inte ha det. Det betyder att alla bra program jag hämtat hem under några års tid inte finns längre. De är bortrensade. Mina favorit surfadresser är också borta. Mina bildvisningsprogram - borta!

 

Jag måste nu försöka komma ihåg var jag hittat allt användbart och hämta hem dem igen. Blir inte så lätt när man som jag nu för tiden till och med blandar ihop mina barns namn och säger Emma till Annie och tvärtom. Det gjorde min mormor också, blandade ihop mitt och min systers namn. Vi fick ofta heta GunillAnett eller AnettGunill. Jag tyckte det var rätt roligt och lite charmigt när hon gjorde det. Fast nu kan jag ju säga att jag inte tycker det är lika kul när jag själv gör det. Bevisar ju bara att man är både disträ och kanske till och med lite senil? Redan...

 

Jag kanske också behöver rensa hårddisken?

 

 

 

 

 

Vi tog fika med oss och åkte upp till gruvan och fotade lite med nya kameran. Sedan en sväng upp till Stångtjärn. Det var soligt och kallt men en jättemysig dag. Hundarna fick springa lösa och roa sig.

 

Det var svinkallt idag på långpromenaden med vovvarna. Vad händer? Jo, det börjar snöa. Inte mycket, inte länge, inga stora flingor utan pyttesmå. Men ändå. Det var försmaken av vad som kommer väldigt snart.

 

De är så olika våra pudlar. Tin-Tin fryser när det är höst och har inget emot att få en varm tröja på sig. Hon fryser så hon skakar annars och vill gärna ligga inne på en mysig filt och gotta sig i värmen. Så fort hon gjort det hon ska när vi är ute drar hon och vill hem. Går det inte fort nog och man står still en stund gnäller hon.

 

Wilda verkar inte bry sig alls om att det är rått och kallt. Hon trivs ute och härjar runt och springer som en tok. Fast just den här dagen uppe vid gruvan var hon olydig och ålade sig in under stängslet flera gånger. Hon är ju så nyfiken. Inte bra, för tänk om hon skulle komma för nära kanten och glida ner i Stora Stöten. Som väl var hade jag godis som jag kunde locka med och få henne att komma. Hon gör vad som helst för nåt gott och tur är väl det.

 

Det här receptet på syrlig tomatsås är jättegott till stekt falukorv och mos. Jag brukar dubbla det för att det ska räcka till matlådan.

 

 

Hetta upp en stekpanna och häll i rapsoljan. Fräs löken och vitlöken i några minuter, men låt den inte få färg.

 

Tillsätt de hackade tomaterna eller krossade i burk, tomatpuré, chilipulver, vinäger och farinsocker (häll inte i allt, utan smaka av så det inte blir för sött) och låt koka i 5 minuter.

 

Om du vill ha en slät sås kan du mixa den annars serverar du den som den är.

 

 

 

För en som älskar pudlar blödde hjärtat lite extra för den här lilla tiken...

 

 

Här är Tin-Tin klippt och nystylad.

 

Nu har jag hållit på med klippning av hund i 2 timmar igår och 1 idag. Nu är det nästa vovves tur.

 

 

I morse när jag var ut med hundarna blev jag förbiåkt av en gammal röd SAAB. Den puttrade som en gammal SAAB ska göra och luktade som en gräsklippare. Det väckte gamla minnen till liv. När jag var barn hade jag ju bara grabbar att leka med så jag var en riktig pojkflicka. Min bästis Tommy och hans brorsa Roland bodde rakt över vägen från mig sett och deras pappa var bilmekaniker med förkärlek för just bilmärket SAAB.

 

Först kom ingenting, sedan kom ingenting och sedan kom allt! Denna vecka är fullspäckad med jobb... Tur att vi har så snälla tjejer som tar hand om vovvarna.

Emma som kommit hem från Norge för att hälsa på lagade idag lunch åt familjen. Det blev morotssoppa. Den var god!

 

Imorgon ska hon laga en kyckling-thaigryta med en massa mums i, böngroddar, minimajs, bambuskott, vattenkastanj och goda kryddor. Yummi!

 

På väg hem från min mor åkte vi upp till gruvan så Wilda och Tin-Tin skulle få springa av sig lite. Det är ju lite speciellt däruppe. Det är fulfint liksom. Alla dessa högar med slagg och den enorma gropen, Stora Stöten. Det är mäktigt!

 

Våra fyrbenta vänner är långhåriga och ser ut som skäggiga damer. Sist jag skulle sätta klippmaskinen i pälsen så tog inte skären som de skulle. De hade visst blivit skämda, tog inte ett strå och bara tuggade. Köpa nya var ju inte att tänka på. De kostar närmare 500 kronor styck och till en pudel behövs två olika.

 

Jag hittade en firma som slipar skär, Lyckliga Fårets Skärsliperi, och dit skickade jag våra skär med posten i vadderat kuvert. Sen hände inget, sedan inget och sedan... ingenting! Postlådan gapade tom efter ett litet paket med dyrt innehåll. Det hade gått 3 veckor och vi började våndas över att dem kanske kommit bort på posten eller så var det nån oärlig posttjänsteman som lagt dem i egen ficka.

 

Jag mailade, fick inget svar om dem överhuvudtaget kommit fram. Men så i fredags låg dem i postlådan. Vi kan pusta ut och våra skäggiga damer kan bli pudlar igen.

 

I veckan gjorde jag en god gärning. Jag var på väg från jobbet och det hade hunnit bli rusningstrafik och i en av rondellerna släppte jag fram en buss som kom från höger. Som tack fick jag en en väldig slängkyss. Busschauffören nästan trillade ut genom rutan i sin iver att gestikluera så att jag verkligen såg det.

 

Jag skrattade högt och tänkte att den här dagen var rätt OK ialla fall.

 

Vänta nu, var kom alla gula och orange löv ifrån? Sommaren tog slut allt för fort fast den var usel och nu är det redan höst och sedan kommer... Nej det vill jag inte ens tänka på.