Jag var chaufför åt min syrra en helg för mycket längesedan. Jag hade redan då linser. Inte såna där fina och tunna som finns nu utan de var tjocka och mycket obekväma att använda. Hade man använt dem en hel dag kändes det som man hade fulla ögonen med grus och synen var inte den bästa faktiskt.

Vi var ju som sagt ute och åkte bil och framåt småtimmarna hade det blivit lite dimmigt och rått ute. Så jag satte på vindrutetorkarna för det såg ut som det kommit kondens på rutan. Jag tyckte inte det blev så mycket bättre så jag gned mig i ögonen och sa:

- "men är det jag som ser suddigt eller är skitan rutig".

Jag fattade inget när syrran gapskrattade...

Ja, alltså inte jag utan hunden, Wilda.

Vad gör man när det är som att dra på en åttiåring med rullator så fort det regnar och är blött? Hund vägrar kissa, har nu hållit sig i 7,5 timme. Släpar sig fram med vaggande gång, huvudet hängade och ser helt olycklig ut. Stannar man står hon som fastfrusen, rör sig inte en millimeter. Ingen ansats till att sätta sig fast vi varit ute i 20 minuter.

Jag kan väl hålla med om att om jag själv skulle lätta på trycket utomhus skulle jag också föredra att det var torrt och sol ute. Men för jösse namn, det är en hund vi pratar om!

Vår lilla Tin-Tin kissar istället överallt, hela tiden. Hon kan till och med likt en hanhund kissa mot träd och lyktstolpar. Struntar blankt i att det är vått i gräset och plöjer fram genom vattenpölarna som en ångvält. Viker inte en tum för att göra det, som göras skall. Så olika det kan vara.

För både min och hunds del hoppas jag det slutar regna snart...